Grozzan

Så var dags för ännu en intervju på bloggen. Den här gången är det Lindås/Långasjös nye mittfältare Zoran Cipra som blivit satt under luppen.

Tillbaka i klubben (Lindås) där du inledde din fotbollskarriär i Sverige. En klassisk sportfråga, hur känns det att vara i Lindås igen?
- Jag var väl nio år när jag började i Lindås. Det var där allt började och jag har många fina minnen från den tiden. Jag känner många i klubben och har alltid tyckt att det varit en bra sammanhållning i Lindås. Både Martin Johansson (assisterande tränare) och Fredrik Arnesson (målvakt) är två killar som jag spelade tillsammans med när jag började i klubben 1994. Det känns kanon.

Du kom till Sverige från dåvarande Jugoslavien, 1993, mitt under brinnande krig. Nu, drygt 20 år senare, känns Sverige som ditt hem?
- Det är en lite svår fråga, men visst känns Sverige som hemma. Dock tillhör mitt blod och mina rötter Bosnien. Tiden innan vi åkte till Sverige var hemsk. Jag var rätt liten, men jag minns att jag aldrig fick vara ute. Det var var farligt hela tiden och jag kunde aldrig slappna av. Kriget har påverkat mig en hel del, men det har lugnat sig under senare år. Föräldrarna är nog de som har påverkats mest.


Alltid med ett leende på läpparna - Zoran Cipra.

Inför säsongen 2009 valde du att lämna Emmaboda IS (Elitfyran), för att testa dina vingar i Nybro IF (division 2). Hur gick tankegångarna kring klubbytet och hur blev omställningen från att spela i Emmaboda.
- Jag kände att det var rätt tid att prova på någon nytt. Jag och Mattias Evestål hade varit och provspelat i Värnamo, som då spelade i division 1 Södra. Men det blev inget med Värnamo. Nybro av sig och det kändes rätt. Mikael Andersson var tränare i Nybro och han förespråkade hård träning. Han var en riktigt bra tränare som jag lärde mig mycket av. För egen del blev den ökade träningsdosen och kvaliten på träningarna den största omställningen. Det var en rolig utmaning.

… men i Nif blev du bara kvar i ett par månader. Vad hände?
- Ja, det blev så. Jag hade ett heltidsjobb och kände att den kombinationen mellan jobb och träning blev för tuff. Jag tog stryk, både fysiskt och psykiskt. Jag ville prestera och kunna fokusera på fotbollen, men det gick inte. Jag pratade med Danne Holm och Mikael Andersson och de tyckte det var tråkigt att jag lämnade klubben. Det var inga "hard feelings" mellan mig och klubben. Micke sa att jag var "välkommen tillbaka" och det kändes bra att få höra det. Nu i efterhand ångrar jag verkligen inte att jag gick till Nybro.

Många trodde att du skulle återvända till Emmaboda IS, men du valde spel division 6-klubben Johansfors???
- Efter månaderna i Nybro kände jag att jag ville varva ned med fotbollen. Det var en hel del klubbar som ville ha mig. Men jag fastnade för Johansfors, där jag fick ett bra intryck av klubben. Dennis och Pettan gjorde att jag kände bra vibbar för Johansfors. Det kändes som att det var rätt nivå att varva ned på. Visst var det en omställning där med. Men jag började hitta glädjen till fotbollen igen.

I Johansfors blev du kvar i tre säsonger, summera din tid där?
- En väldigt rolig tid. Ett härligt gäng som spelar fotboll för att ha skoj. Synd att vi inte lyckades ta oss till femman. Men jag hoppas det sker i år. Det finns många duktiga spelare i laget, men det gäller att att man tränar också. Blir det bättre på den punkten är Johansfors defintivt ett division 5-lag 2013.

Zoran i Johansfors 2011.

Nu är det som tidigare nämnt Lindås/Långasjö som gäller för din del?
- Jag såg en del matcher med Lindås/Långasjö i fjol och tyckte att de spelade en glad och positiv fotboll. Jag kände efter säsongen med Jif att jag ville prova på att spela högre upp igen. Jag valde mellan EIS, Vissefjärda och L/L. Valet blev Lindås/Långasjö. Sedan att både Fredrik Arnesson och Christoffer Pumplun spelar i klubben, gjorde inte mitt val svårare. Lindås/Långasjö har något spännande på gång med många unga och duktiga lirare. Det kommer bli ett roligt år.

Hur har försäsongen i L/L hittills varit?
- Eftersom jag bor i Malmö har jag inte varit med och tränat speciellt mycket. Vi hade "Kickoff" för någon vecka sedan och det var en härlig kväll. Ser verkligen fram emot säsongen. I kväll spelar vi vår första träningsmatch mot division 3-laget Lyckeby. Det blir en bra värdemätare för oss.

Hur tycker du annars att fotbollsklimatet i Emmaboda kommun ser ut?
- Jag tycker faktiskt att den har tappar rätt mycket i kvalitet under de senaste åren. Det är färre lag och färre spelare och jag tycker att jämnheten har blivit sämre. Sedan är det synd att det knappt är några derbyn längre. De senaste åren har alla kommunlag spelat i olika divisioner.

Enligt vad jag har hört är många av de som lämnat din gamla klubb EIS under de senaste åren väldigt besvikna på klubben. Vad tror du det beror på?
- Det kan vara att spelarna har saknat uppbackning från klubben. Att kommunikationen mellan spelarna och styrelsen inte har varit prickfri. Men det är rena spekulationer från min sida. Själv tycker jag mycket bra om EIS och det kommer jag alltid att göra, då jag har haft tio bra år där.

Till vardags pluggar du till systemutvecklare i Malmö. Hur går det?
- Det har gått bra. Det var en tuff omställning i början, när jag inte hade pluggat på ett par år. Efterhand kom jag in i det. Jag är klar till sommaren och har en uppsats och ett examensprojekt kvar. Sedan får vi se vart jag vägen. Jag tar det lite som det kommer.

Fotboll igen. Din barndomsidol Thierry Henry har gjort comeback i Arsenal. Känslan när han gjorde comeback för Arsenal?
- Då var jag lycklig. Jag har ju haft honom som idol sedan 1998. Det var under VM samma år, som jag upptäckte honom. Jag var helt såld. Mål gör/gjorde han, men han är så mycket mer. När han var som bäst hade han allting. Han var komplett. Henry och Dennis Bergkamp var en oslagbar kombination i Arsenal, under många år. Jag ser gärna att Henry tar en ledarroll i Arsenal när han slutar som spelare.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Att Arsenal tar sig förbi Tottenham i Premier League-tabellen.



Barndomsidolen Thierry Henry.

/Grozzan